Foto: Petter Trens
På 90-talet var Sara Eriksson Dikanda en av världens främsta brottare. Nu för hon arvet vidare som ny förbundskapten.
Foto: Petter Trens
För drygt 20 år sedan var Sara Eriksson Dikanda en av världens främsta brottare. Favoritgreppen har någon enstaka gång visat sig fungera även i polisuniform. Nu för hon arvet vidare som ny förbundskapten.
Klockan har hunnit bli några minuter över sju på torsdagskvällen när Sara Eriksson Dikanda bromsar in sin bil utanför Alebrottarnas träningslokal vid Nolängens IP, ett par mil norr om Göteborg. Egentligen är hon lite sen, men alla vet förutsättningarna:
Att arbeta treskift som ingripandepolis skulle göra vardagspusslet svårlagt för vem som helst. I synnerhet om man – vid sidan av tränaruppdraget – har en aktiv familj, kör fem egna pass i veckan och dessutom nyligen blivit utsedd till damlandslagets förbundskapten.
– Ärligt talat var jag först lite tveksam till uppdraget, mest för att jag haft det så bra med polisjobbet och närheten till familjen. Men efter att ha grunnat i två veckor bestämde jag mig för att ge det en chans. Först och främst på ett halvår – sedan få vi se, säger Sara.
Foto: Petter Trens
Världsmästaren från 1995 och 1996 har egentligen aldrig släppt kontakten med den sport som redan i unga år kopplade ett rejält livtag om henne hemma i Tör, strax väster om Kalix.
Flera av tjejerna i landslagstruppen som nu laddar för EM i Belgrad 2–7 maj och VM i Paris 21–26 augusti, har följt i Saras spår. Sofia Mattsson och Jenny Fransson slog till exempel också sina första kullerbyttor i en norrbottnisk brottarklubb. De båda bronsmedaljörerna från OS förra året har också ofta intygat Saras roll som förebild.
– Jo, dom brukar visst säga så, ler Sara som i sin tur inte kunde motstå frestelsen att få bli en del av landslagstjejernas ambitiösa satsning.
– Egentligen har alla sex i truppen medaljchanser i både EM och VM. Det gäller bara att allt funkar när de ska upp till bevis, säger hon vis av egen erfarenhet.
Sara Eriksson Dikanda
Ålder: 43 år.
Familj: Pierre Dikanda (33 SM-guld i brottning) och två barn.
Bor: Utanför Kungälv.
Tjänst: Ingripandepolis i Kungälv-Ale.
Aktuell: Ny förbundskapten för damlandslaget i brottning.
Favoritgrepp: Kvarngrepp och fotledsdyk.
Meriter: VM-guld 1995 och 1996, EM-guld 1994, 1997 och 1998.
Totalt 14 medaljer på VM och EM. 13 SM-guld.
Invald i Göteborgsidrottens Hall of Fame.
Klubbar som aktiv: Morjärv/Töre Brottarklubb, Klippans BK, AK 77 Göteborg, Örgryte IS.
Efter sina stora internationella framgångar i 63-kilosklassen under andra hälften av 90-talet ville Sara inget hellre än att få brottas i ett OS. När det stod klart att dambrottningen 2004 för första gången skulle ta plats på OS-programmet, inriktades hela Sara Erikssons tillvaro på att lyckas där och då.
– Jag är rädd att Sara tränar lite för hårt, suckade dåvarande förbundskaptenen Frank Steen lite bekymrat.
– För mig fanns det inget som hette ”för mycket”. Jag kunde köra 14 pass i veckan, och ofta fortsatte jag även efter att det ordinarie passet var över.
Men de olympiska spelen i Aten blev en missräkning.
– Jag hade väntat så länge på att få OS-chansen, och tränat så hårt. Men det var precis som att det blev lite för viktigt att vinna, och att jag fortsatte ytterligare några år berodde egentligen mest på att jag ville få ett roligare slut på karriären, säger hon sedan torsdagskvällens pass med de unga Alebrottarna rundats av.
Tio år efter sista tävlingsmatchen är träningen fortfarande en viktig del av Saras liv. Gymmet och styrketräningen får sitt, Crossfit-övningarna likaså.
– Och så ska jag och min man Pierre springa Palma Marathon på Mallorca i oktober. Vi hoppas klara det på fyra och en halv timme, samma tid som vi hade på Berlinmaran 2015.
”Så där ser jag på jobbet också: man är fokuserad och gör färdigt det man ska.”
Den noggrannhet, struktur och konsekvens som förde Sara till dubbla världsmästartitlar präglar också hennes roll som tränare.
– Det där med drivkraft och motivation är helt enkelt en del av min personlighet, och den finns med hela tiden. När jag inför helgen bestämt att köra ett löppass, så gjorde jag ju det även om det blev snöstorm.
– Så där ser jag på jobbet också: man är fokuserad och gör färdigt det man ska.
För ett par år sedan följde ett par miljoner TV-tittare den målmedvetna polisen i Mästarnas Mästare. Saras väg fram till finalprogrammet gav massor av nya fans.
– Vi kunde var först på plats efter ett inbrott, eller stod vid vägkanten och bad folk blåsa för ett alkotest: ”Men det är ju du från TV!”
– Det spelade ingen roll att jag hade uniform, polismössa och glasögon – jag blev igenkänd ändå.
Populariteten verkar lika säkrad hos kollegorna på stationen i bohuslänska Kungälv, och frågan om 40 procents tjänstledighet behövde aldrig dras i långbänk.
– Sara är en förebild på många sätt och blir lite som en ambassadör för vår station. Erfarenheterna från tränaruppdraget kan absolut appliceras på polisjobbet, säger hennes närmaste chef Joakim Morin, gruppchef på IGV.
Lars Hjertberg
frilansjournalist